00:04
Klockan - 00:04. Förmodligen mer när jag publicerar detta inlägg.
Jag la mig i tid idag. Klockan 22:30. För att jag skulle vara pigg och utvilad till jobbet imorgon. Om jag ens ska till jobbet, jag är sjuk. Mina öron gör ont, hosten har retats med mig i snart 3 veckor och förkylningen vill inte ge sig. Ja, jag tycker synd om mig själv. Väldigt synd om mig själv till och med. Jag har ingen som tar hand om mig, ingen som gör thé eller frågar hur jag mår. Eller jo mamma, hon har en tendens att få någon typ utav skuldkänsla när jag ligger hemma och är sjuk för att hon liksom inte är där och kan ta hand om mig. När jag är sjuk får jag ungefär 3 sms om dagen som ser precis likadana ut. "Hej mammas underbara prinsessa.... Hoppas du mår bättre nu, glöm inte att dricka mycket thé och vatten och vila dig verkligen nu!! Du behöver det. Inte festa, inte träna utan vila älskling!! I love you, pusspuss mamma!!"
Hon är underbar hon, min mamma. Men jag känner mig fruktansvärt ensam och på något sätt bortglömd när jag är sjuk. Fast att jag har underbara vänner som erbjuder sig att komma hit och ta hand om mig. Det är liksom den här mamma-bäddar-om-mig-och-kommer-med-thé känslan som liksom saknas. Jag låter verkligen som en 20 årig kvinna va?
Nejnej. Kanske inte det. Skulle egentligen bara påpeka att det är väldigt frusterande att jag inte har somnat än. Och att jag förmodligen inte kommer att kunna somna på de närmsta timmarna. Jag skulle inte vilat vid 18 tiden, men jag behövde verkligen det. Mina ögon behövde vila och likaså min kropp. Äsch, jag får ta och sätta på Solsidan boxen så kanske jag skrattar mig till sömns. Eller justfan, då var det ju det här med halsen.....
Godnatt
Jag la mig i tid idag. Klockan 22:30. För att jag skulle vara pigg och utvilad till jobbet imorgon. Om jag ens ska till jobbet, jag är sjuk. Mina öron gör ont, hosten har retats med mig i snart 3 veckor och förkylningen vill inte ge sig. Ja, jag tycker synd om mig själv. Väldigt synd om mig själv till och med. Jag har ingen som tar hand om mig, ingen som gör thé eller frågar hur jag mår. Eller jo mamma, hon har en tendens att få någon typ utav skuldkänsla när jag ligger hemma och är sjuk för att hon liksom inte är där och kan ta hand om mig. När jag är sjuk får jag ungefär 3 sms om dagen som ser precis likadana ut. "Hej mammas underbara prinsessa.... Hoppas du mår bättre nu, glöm inte att dricka mycket thé och vatten och vila dig verkligen nu!! Du behöver det. Inte festa, inte träna utan vila älskling!! I love you, pusspuss mamma!!"
Hon är underbar hon, min mamma. Men jag känner mig fruktansvärt ensam och på något sätt bortglömd när jag är sjuk. Fast att jag har underbara vänner som erbjuder sig att komma hit och ta hand om mig. Det är liksom den här mamma-bäddar-om-mig-och-kommer-med-thé känslan som liksom saknas. Jag låter verkligen som en 20 årig kvinna va?
Nejnej. Kanske inte det. Skulle egentligen bara påpeka att det är väldigt frusterande att jag inte har somnat än. Och att jag förmodligen inte kommer att kunna somna på de närmsta timmarna. Jag skulle inte vilat vid 18 tiden, men jag behövde verkligen det. Mina ögon behövde vila och likaså min kropp. Äsch, jag får ta och sätta på Solsidan boxen så kanske jag skrattar mig till sömns. Eller justfan, då var det ju det här med halsen.....
Godnatt
Kommentarer
Trackback
